måndag 11 maj 2009
När idealen tynar bort...
Var och hälsade på min morfar på hemmet idag. Har inte varit där på någon månad eftersom jag har varit förkyld och inte velat smitta honom. Mysigt att se och krama på honom lite men samtidigt både jobbigt och sorgligt. Jobbigt att se någon man tycker så mycket om tyna bort. Han har varit en stor manlig förebild för mig hela livet och lärt mig de idealen som jag lever efter idag. Att vara rak i ryggen och stå för vad man tycker och göra rätt för sig. Att vara en god medmänniska och jobba hårt. Han bodde hemma i sitt hus på landet tills han var 92 och har levt ett gott och rikt liv men det är ändå svårt att se honom tyna bort, både fysiskt och mentalt. Men det är väl livets gång antar jag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag känner igen det här inlägget. Min morfar som dog för ett år sen ungefär, blev ungefär likadan. Tidigare i mitt liv var han stommen som hade varit med om kriget, varit motståndsman mot tysken (han va norsk) och flytt över fjället till sverige där han träffade mormor. Han hade byggt sitt hus med egna händer och rett sig själv hela livet. När han blev runt 90 eller så började han bli dåligare och de sista åren i livet låg han bara still och kunde knappt prata längre. Han blev mer och mer lik en liten fågelunge. Men, jag tror att han förstod helt och klart vad som pågick men kunde inte göra det han gjorde förr. Kunde inte prata eller så. Till slut så önskade jag nästan att han skulle få dö, för han var så liten, så tunn. Men, gubben var gjord av stål tror jag. De sista månaderna villa han inte längre äta, man fick blöta hans läppar med vatten, för han ville inte dricka heller. Han hade bestämt sig för att han var färdig och sa stopp till det som gav honom kraft. Ta tiden ann och prata med din morfar. Berätta hur mycket han betytt och berätta gamla historier om barndomsminnen. Det viktigaste du kan göra är att skapa närhet och betydelse.
SvaraRaderaJo det är ju det jag försöker nu. Hälsar på honom så ofta jag hinner och försöker visa att jag bryr mig och sådär. Han är en seg gammal gubbe så han finns nog kvar ett tag till..hoppas jag.
SvaraRadera